Elekti kolorojn : grizaj Verda kaj ruĝa Blanka kaj nigra
Ĝisdatigita merkredon la 20an de septembro 2017 . Ĝis nun estas 2495 tekstoj   Rss  Indekso  Privata spaco  Kontakto
Venonta kongreso | SAT-kulturo | Libroj | Dokumentoj | SAT-organo | Frakcioj | Fakoj | Informoj | Ligoj | Arĥivoj | Membriĝi
Sveda ‑ Svenska

Inom samma avdelning

puce Arbetaresperantisternas deklaration 2009
puce Esperanto ? Vad är det ?
puce Om arbetaresperantisternas kongress
puce Sennacieca Asocio Tutmondas (SAT:s) 87e kongress
puce Sennacieca Asocio Tutmondas (SAT:s) 88e kongress
puce Vad är SAT ?
ARTIKESPRÅK OCH ÖVERSÄTTNINGAR

Om arbetaresperantisternas kongress

i Milano häromnyssens har nu influtit en officiell rapport. Den lyder i svensk översättning:

"Känner du till en sammanslutning där medlemmarna samtalar på ett enda språk - trots att de kommer från de mest skilda språkmiljöer och språkregioner i världen, och trots att de till största delen inte tillhör sina respektive hemtrakters sociala elit?

Sådant är Sennacieca Asocio Tutmonda (SAT), "Icke-nationella världsförbundet".

SAT grundades 1921 och är en global, allmänt vänsterinriktad arbetarorganisation med folkbildande målsättning. Som världsomspännande organisation med enbart enskilda medlemmar - enligt sin egen målsättning - är den unik inom arbetarrörelsen. En röd tråd under hela dess historia har varit arbetarsolidaritet och självorganiserad folkbildning genom direktkontakt på basnivå, i kontrast mot den traditionellt utformade "internationalismen" - kontakter mellan organisationer på landsnivå, ledda av språkkunniga "specialister".

SAT löser i stället språkproblemet genom att använda det neutrala språket esperanto. En av SAT:s grundare, Eugène Lanti, förklarade:

"Tankekontakten mellan proletärer från olika länder sköts i själva verket helt av mångspråkiga intellektuella. SAT:s handlingssätt, i syfte att sammanföra världens arbetare utan några förmedlare, är därför i grunden revolutionärt."

På grund av sin mellanindividuella karaktär, och frånvaron av strukturer som återspeglar världens uppdelning i länder, betecknar SAT sig som "icke-nationellt", och går därmed ett steg längre än "internationalismen". Detta förklarar organisatinens namn: ""Icke-nationella världsförbundet".

SAT organiserar en årlig världskongress, i olika länder från år till år. Årets var den 82:a i ordningen och hade sjuttio deltagare. Den ägde rum i Milano 18-25 juli 2009. Som alltid var kongresspråket esperanto, men naturligtvis användes italienskan då och då för kontakter med representanter för det lokala samhället (och tolkades).

JPEG - 70.2 kb

Vad är då esperanto? Språket föreslogs år 1887 av dr LL Zamenhof, en judisk ögonläkare som levde i den (nu polska) västra delen av ryska kejsarriket. Han ville utveckla och tillsammans med andra utprova ett språk som var regelbundet och lätt att lära, och som sedan skulle införas som allas internationella andra språk. Ett sådant språk kallas i dag vanligen "planspråk". Det är ett språk, som av sin initiativtagare - som ville utplåna gränserna mellan folken - kallades ibland "internationellt", ibland "icke-nationellt". Språket är neutralt så till vida som det inte är nationellt eller etniskt. Med dess hjälp ville Zamenhof bidraga till konfliktmildring och fred.

Ett anmärkningsvärt genombrott har esperanto redan fått: det har blivit ett levande språk för flera generationer, ett språk som lärts av hundratusentals människor i hela världen. Några av dem är organiserade i olika sammanslutningar.

SAT har i dag cirka 600 medlemmar. Det större allmänna esperantoförbundet (Universala Esperanto-Asocio, UEA) har cirka 6000 enskilda medlemmar i 120 länder.

Esperanto visar ständigt sin användbarhet. Språket fyller praktiska syften för sina användare. Dessutom möjliggör det för dem en mycket mer kosmopolitisk och transnationell livsstil än de annars skulle kunna uppnå.

Årets SAT-kongress organiserades av ARCI Esperanto, en av flera arbetaresperantistiska organisationer som samarbetar med SAT, och som verkar i enskilda länder eller språkområden. ARCI Esperanto är samtidigt en gren av den italienska organisationen ARCI - Associazione Ricreativa e Culturale Italiana (Italienska förbundet för kultur och rekreation) - som har cirka 1 150 000 medlemmar, uppdelade i cirka 6000 lokala grupper som ägnar sig bland annat åt kultur (konst, film och television, litteratur och poesi, musik, teater och dans), turism, rättighetsfrågor, socialt engagemang, civiltjänst och internationell solidaritet.

ARCI, som traditionellt står vänstern nära, deltar i World Social Forum.

Denna kongress har starkt bidragit till att befästa förhållandet mellan SAT och ARCI genom ett ömsesidigt erkännande av sidor som kompletterar varandra, och av en gemensam icke-nationell anda hos de båda organisationerna, vilket efter flera diskussioner under kongressen lett till några intressanta samarbetsprojekt. ARCI å sin sida organiserade några av de mer underhållande delarna av kongressens kulturella och folkbildande program: utflykter till Borrmeiska öarna i Lago Maggiore, med tåg från Domodossola i Italien till Locarno i Schweiz, och en rundvandring till platser från både renässansen och från romersk tid i själva Milano.

Till det folkbildande programmet hörde också föredrag om Antonio Gramscis inställning till esperanto, om okända (esperantospråkiga) författare i Ukraina, om klasskampen i USA, om etiska banker (ARCI deltar aktivt i den italienska Banca Popolare Etica); fora om Latinamerika, Mellanöstern och Madagaskar (under vilka de närvarande kunde höra en malegassiska beskriva de senaste händelserna på den stora ön och svara på frågor om olika frågor, fundera på och debattera utvecklingen i Latinamerikas politiska situation och de olika möjliga lösningarna på konflikten mellan Palestina och Israel - de båda sistnämnda ämnena fick medlemmarna att utveckla direkta kontakter med folk som bort i dessa världsdelar, för att få mer information om frågorna); samt ett föredrag av författaren Anna Löwenstein om hennes nya historiska roman på esperanto om den romerske kejsaren Nero, Morto de artisto ("En konstnärs död)).

Till de underhållande programpunkterna hörde konserter med grupperna Vojirantoj kaj Reverie, som mycket träffande belyste kongressens aktuella ämne "Att vandra utan gränser, att leva utan nationsband", och som påminde kongressdeltagarna om Italiens och många andra länders invandrarfientliga politik, i en värld där levnadsvillkoren blir allt svårare.

SAT försöker fungera så direktdemokratiskt som möjligt. Därför ägnades en stor del av kongressdeltagarnas tid och kraft åt fyra hela förmiddagars allmänna medlemsmöten, där medlemmarna informerades och kunde uttala sig om alla sidor av organisationens verksamhet samt ställa frågor och ge uppdrag åt SAT:s verkställande utskott.

JPEG - 13.3 kb

För vissa delorganisationer i SAT, och för organisationer som samarbetar med SAT, ger kongressen tillfälle att ha sina egna årsmöten. Detta gällde i år bland annat ARCI Esperanto och flera "fraktioner" inom SAT - i själva verket plattformar för medlemmar med liknande tendens, som bland annat har till uppgift att upprätta förbindelser med liknande grupper utanför SAT: den pacifistiska, den kommunistiska, den frihetliga och den antinationella fraktionen inom SAT.

Den pacifistiska fraktionen arbetar till stöd för Oslokonventionen mot klusterbomber, och uppmanar till ingripanden för att så många stater som möjligt skall underteckna och ratificera denna konvention.

Medlemmar av den kommunistiska fraktionen träffade i år Alessandro Rizzo,stadsdelsnämndsmedlem i opposition och medlem av det alternativa vänsterpartiet Sinistra Democratica.

Den antinationella fraktionen samlar anhängare till en idéströmning som inbegriper universalism, radikal antinationalism och praktiskt bruk av esperanto som verktyg för utbildning till utomnationellt tänkande.

En av kongressens höjdpunkter var en paneldebatt (med livligt publikdeltagande) mellan Probal Dashgupta, ordförande i UEA, och Jacques Schram, ordförande i SAT:s verkställande utskott. Den hjälpte till att belysa de båda organisationernas olika sätt att ta sig an esperanto: medan UEA i första hand propagerar för esperanto i världen, går SAT huvudsakligen in för att använda språket för sina egna målsättningar (enligt stadgarna "klasskampsinriktade", fast det med regelbundna mellanrum blossar upp en debatt om denna definition fortfarande räcker eller duger). En nyhet var att UEA:s ordförande avvek från den tendens man hittills har kunnat märka då och då hos UEA att vilja omfamna och till och med uppsluka SAT. Probal Dashgupta uppmanade SAT "att vara SAT", och förstod dess specifika roll att inte vara en del av esperantorörelsen i snäv bemärkelse.

Trots Milanokongressens mycket goda stämning, i jämförelse med vissa tidigare och stormigare kongresser, kunde de närvarande SAT-medlemmarna inte glömma ett problem som bekymrat organisationen de senaste åren: det sjunkande medlemsantalet, som också kommer till uttryck i det låga antalet kongressdeltagare - sjuttio deltagare är mycket mindre än under tidigare decennier. Orsakerna till denna situation är flera och ännu inte helt utforskade, men man kan också konstatera en ny vitalitet i den allmänna stämningen inom organisationen. Nya projekt blomstrar, bland annat Kompendio128 PlanoB138SAT:s kooperativa förlags-verksamhet, som under några år har utvecklat sitt arbete och i år än en gång givit ut två nya, viktiga och folkbildande verk som är särskilt aktuella: Carlo Cafieros mycket användbara sammanfattning av första delen Karl Marx’ Das Kapital , och Lester R. Browns Plan B , en kortfattad men fullständig beskrivning av den allmänna världskrisen (ekologisk, social, ekonomisk osv) och de möjliga sätten att begränsa den.

SAT:s framtid verkar rätt lovande, så mycket mer som det arbete som skall göras är viktigt i ett allt spändare världsläge. SAT:s på sista tiden växande självmedvetande jämte en ny betoning av organisationens ursprungliga målsättningar skapade en stämning, där den idémässigt allt mer frigör sig från esperantorörelsen i snäv bemärkelse. Detta framhäver organisationen starkare som självständig samtalspartner.

Det visar sig att vissa traditionella inslag och motiv hos SAT stämmer väl överens med vissa aktionsformer och motiv som nu blir mer populära hos vänstern:

- beredskapen hos flera partiorganiserade tendenser att upprätta odogmatiska och osekteristiska inbördes relationer,

- ett nätbaserat, direktdemokratiskt organiserat samarbete mellan olika tendenser, och

- antinationalismen, som så småningom - jämte bland annat antirasismen och antisexismen - håller på att bli en av vänsterns grundstenar, så som den redan från början var hos SAT.

En blomma som slår ut lockar till sig flitiga bin. På samma sätt lockade SAT under sin kongress till sig sex nya medlemmar, vilket - sett i proportion till antalet kongressdeltagare - är ett talande tecken på den kamratliga stämningen och hela programmets höga kvalitet.

Det berömda slagordet "Proletärer i alla länder - förenen eder!" blev 2009 än en gång - om än i liten skala - verklighet i Milano, och stärkte hoppet om att mänskligheten i framtiden skall kunna skapa en rättvisare värld och ett klasslöst samhälle."

Översättning: Gunnar Gällmo

Källa:

http://www.satesperanto.org/Gazetar...


SVENSKA ARBETAR ESPERANTO FÖRBUNDET: SLEA

 

Sennacieca Asocio Tutmonda (SAT)

67 av. Gambetta
FR - 75020 Paris

Retadreso : kontakto@satesperanto.org
Pri financaĵoj : financoj@satesperanto.org
Retejo : http://satesperanto.org/
Tel : (+33) 09 53 50 99 58

Poŝtkonto n-ro 1234-22 K, La Banque Postale, Paris
IBAN : FR41 2004 1000 0101 2342 2K02 064
BIC : PSSTFRPPPAR
Konto de SAT ĉe UEA : satx-s
Konto de SAT ĉe PayPal : financoj@satesperanto.org

Por renkontiĝi kun SAT-anoj en Parizo, informiĝu ĉe la sidejo de SAT-Amikaro

Se vi havas demandojn pri SAT, skribu al la SAT-oficejo en Parizo
aŭ al via peranto

Pri teknikaj problemoj sur la paĝo, skribu al paĝo-aranĝulo.

Privata ejo
Danke al spip

PNG - 436 bitokoj
fabrikita en esperantio